Ibland när allt känns lite jobbigt….

…ja då kan man faktiskt bli riktigt glad över att man har gjort intryck i människors liv på ett positivt sätt. Läste en kommentar på en blogg om mig själv. Eftersom jag inte är på topp idag kändes det extra varmt och skönt i magen att läsa den…

Tack!

Om jag ska sammanfatta helgen lite snabbt så blir det såhär!

Fredag: Somnade kl 20:30…vet inte ens vad jag somnade ifrån på TV:n

Lördag: Vaknade halv 9, gick ner och gjorde gröt till Julia. Dörrklockan ljuder, hade helt plötsligt fotvårdskunder härhemma?! I min kalender stod det vecka 6 och i hennes kalender vecka 5…ja vem som har rätt ang vilken dag vi bokade sist är inte ens lönt att lägga ner tid på att bråka om. Men jag for upp som en skållad iller, klädde på mig och fixade till hennes fötter fortare än kvickt…jag hade ju inte ens fått mitt morgonkaffe ännu. Vilken jävla morron…
Men sen vände det. Vi stack in och handlade lite kött till min biff stroganoff som vi skulle bjuda våra kära vänner på. Inhandlade även vin och lite annat smått och gott. Kvällen blev hur trevlig som helst…jag drack ett par drinkar för många bara! Det har jag blivit varse om idag Men som jag alltid säger, det kostar att ligga på topp.

Söndag: Långfrukost…åkte in till Entré och tittade på Prinsessan & Grodan. Sen åkte vi och hälsade på lilla svärmor på sjukhuset i Ystad. Härligt att se att hon var pigg! Julia blev lite blyg bara…hon var så rädd för att farmor skulle ha bandage på sig (misstänker att detta är sviterna efter att hon cyklade ner för källartrappen med sin trehjuling och bröt armen…hon gillar inte sjukhus)!
Efter middagen (raggmunk, bacon & lingonsylt) satte vi igång och bokföra med ett nytt program som vi fått rekommenderat. Vilken lycka…jag har aldrig sett och jobbat i ett enklare bokföringsprogram. Kändes som om man hamnat i himmelriket VISMA…I love U…

Vi ses en annan dag. Vinkivink!!

Wow, vilken kväll!

Ja jag kan knappt berätta hur fantastiskt och inspirerande det var. Kvällen började med att vi skulle meditera (gruppen består av nya och gamla deltagare). Trodde att jag skulle ha svårt att slappna av eftersom jag var lite nervös. Men efter ett tag släppte det och jag kom en bit på vägen faktiskt. Men man måste ju träna på detta för att känna att man utvecklas. Sen pratade vi om auror och jag fick se min första aura. Fantastiskt!! Sen fick vi nya, en efter en, bli ”avlästa” av de andra. Övningen går ut på att man ska lära sig att lyssna på sin intuition och lita på den. Så de första orden man får upp när man tittar på en människa kan verka ologiska för oss men logiska för den man tittar på…Hur häftigt som helst!  Tiden bara rann iväg…2,5 timme går snabbt när man har roligt! Jag bara längtar till den 17:e för då är det kurs igen..den gången ska vi prova på sensitets övningar…

Redan onsdag…guud va tiden rinner iväg.

Svärmor blev opererad i förgår för njursten. Hon mår bättre för att stenen är borta men hon har ju mått bättre.  Förhoppningsvis är hon snart på benen igen och blir förmodligen utskriven från sjukhuset vilken dag som helst…

Idag är det dax för första ”lektionen” i min utvecklingscirkel. Ser med spänning fram emot att åka dit! Lovar att uppdatera er med vad som hänt.

Lilla svärmor har skrämt upp oss ordentligt! Ligger på sjukhus med jättehög feber och smärtor i ena sidan. Läkarna hittade inget fel igår så hon får vara fastande tills idag. Tänker mycket på henne och hoppas verkligen att det inte är något allvarligt!

Igår fick jag brev om att jag är överflyttad till Aleris! Jippie…nu kan man ju hoppas på att allt börjar röra på sig!

Vilken smäll…

Lyckades lägga mig raklång i jobbets parkeringshus nu på morgonen. Byxorna är dyngsura, datorn fick sig en smäll, men jag, jag klarade mig faktiskt utan några skador alls…tror jag!

Vilken härlig morgon!!

Nu har jag gjort det…anmält mig till en utav utvecklingscirklarna som Marie (Livslustklininken) anordnar. Nån som ska följa me?

Helgen som gått…

Jaha…Julia blev bara sämre och sämre så i Fredags fick vi utskrivit penicillin till henne. Snacka om att man fick bra service på vårdcentralen. Det fanns inga tider kvar utan hon skrev upp mitt telefonnr på en lapp och sa att hon skulle se vad hon kunde göra, men om hon inte hade ringt till 16 så skulle vi ringa 1177 och få en tid till jourläkarcentralen. Å vem vill dit en fredags kväll? Men efter ca 20 minuter ringer läkaren Oliver upp och har klämt in oss mellan ett par patienter. Så han ber oss att komma ner och ta ett halsprov och sen sitta å vänta så kommer han så fort han kan. Hela besöket på vårdcentralen tog inte ens en halvtimme…det kallar jag service! Tack så mycket för det!
Men det har tagit tid att få Julia på fötter igen. Hon hade hög feber ända fram till lördag kväll. När hon vaknade i söndags så var hon nere i bara 37,4 (har en normal temp på 36,5), då kunde jag börja andas igen! Så i söndags var första dagen vi fick i henne någon mat överhuvudtaget, då åt hon en banan och en risi frutti. Jag misstänker att hon kommer somna jättetidigt ikväll!

Det Julia var mest ledsen över var att vi missade A & E:s födelsedags kalas. Hon hade verkligen sett fram emot detta, å ja jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev besviken över att jag inte fick träffa mina vänninor och dricka lite vin!

Det är min tur att sätta på kaffet så jag får väl masa mig ut till köket och utföra min uppgift

Jaha…fredagen är kommen och det är skönt att veckan faktiskt är slut.

Julia har varit sjuk sen i tisdags och jag hoppas verkligen att det vänt nu. Febern är nere på 38,4 grader och hon låter lite piggare. Tyvärr så kräktes hon för en timme sen, men jag hoppas verkligen att det bara berodde på att hon åt sin fil lite för snabbt och att det inte är någon vinterkräksjuka!!

Men nu börjar jag tro att det faktiskt är någon som skojar med mig här hemma. I dag på morgonen, klockan var väl 6, väcktes jag upp av en smäll. Som om en utav mina skålar sattes ner väldigt hårt på bordet eller nåt. Igår kväll gick maken upp till badrummet och såg att Beckis hade puttat in duschdörren på fel håll. Vilket gjorde mig väldigt irriterad eftersom man inte vill att något ska gå sönder med tanke på att allt är nyrenoverat däruppe. Men när jag frågade henne vid frukosten så tittade hon väldigt frågande på mig och undrade varför jag trodde att hon skulle göra det. Det hade hon väl inte gjort förut så varför skulle hon börja göra det nu?!  Hmm…lite skumt faktiskt. Å nu gick jag precis in i mitt vardagsrum och där är mina taklampor tända. Jag är helt säker på att det var släkt därinne för en stund sen…

Är det så att någon vill säga nåt till mig?!